Klara, färdiga, kör.....

Nu är klockan 23.23 och jag inser såklart att det får bli imorgon som jag sätter igång med mitt "nya liv". Klyschigt, jag vet men så är det, jag kommer att förändra mitt liv både fysiskt och psykiskt. Jag har ett tufft förflutet, många jobbiga år fyllda med mobbning, psykisk misshandel, fysisk misshandel, jobbiga separationer med mera. Jag har använt mat som tröst, belöning, straff, ursäkt m.m men nu är jag trött på att leva som jag gör. Jag har en dotter som behöver mig, min kropp säger ifrån och jag vill inte vara en av dem som får diabetes, högt blodtryck eller rentav dör av en hjärtinfarkt. Än så länge har jag klarat mig ifrån det men det lurar runt hörnet. Just nu är jag sjukskriven från mitt jobb som undersköterska på ett sjukhus pga akut psykisk stressyndrom. Mitt liv har helt enkelt hunnit ifatt mig och det tuffa klimatet på jobbet triggade igång det hela och gjorde mig till en person jag inte känner igen. Jag har varit trött, deppig, sover dåligt, ledsen hela tiden, irriterad över minsta lilla och min vilja att göra saker har varit helt borta. Bara en sån enkel sak som att gå upp ur sängen har varit svår, eller äta och duscha. Efter 2 veckor borta från jobbet har jag börjat inse vad jag behöver men det är inte det lättaste när man jobbar heltid och har barn. Att bara orka göra något efter jobbet är svårt. Man ger sitt allt i arbetet, som inte bara är tungt fysiskt utan även psykiskt så när man kommer hem så ska man försöka vara en glad mamma och umgås med sin dotter. Men nu har jag insett att jag måste börja ta hand om mig själv, sluta tänka på alla andra hela tiden, det har jag gjort hela mitt liv. Jag har köttat på utan paus eller eftertanke. Och tegelväggen har stått där framför mig och väntat, hånskrattat, lockat mig... Men den här gången fick den mig inte.. Nu jävlar är det min tur att må bra..